walking on sentimental road...

Jag googlade mig själv förut. ( jo jag vet att jag inte är ensam om att ha gjort det) Jag hittade min gamla nogg-blogg. tänk vad mycket som hänt sen jag skrev i oktober 2006. Mitt största bekymmer var vad jag och john skulle äta till middag och att jag råkat sova för länge på dagen. När man läser sånt där om hur bra jag och john hade det som nyblivna sambos så blir man lite semtimental. svårt att låta bli liksom. Jag skulle ju inte vilja vara utan en enda dag med John men jag undrar hur mitt liv sett ut nu om vi inte varit tillsammans så länge som vi var. jag hade kanske varit en van dejtare, att faktiskt veta hur man dejtar tycker jag är en vetenskap i sig. ja men jag antar att det är just detta som är livet. att inte veta vad som kommer att hända. Jag ser i alla fall ljust på framtiden. jag kommer inte bli en gammal nucka som bor inlåst med sina två katter.

på tal om katter, nån mer än jag som fått typ hur många flyers som helst om Gråsing och vad nu den andra katten hette? stackars lilla tant, bönar och ber och letar förgäves. visst,det synd om tanten, men måste hon skriva ett helt a4-blad i teckenstorlek 12 om hur bedrövad hon är?? hade räckt med bild, telefonnummer och hittelönsumman. nu är det ju igen människa som orkar läsa igenom pappret. har fått tre stycken i brevlådan nu och det sitter ytterligare två i trappuppgången som jag ser varje dag. jaja , hoppas hon hittar katterna snart så jag slipper flyers-terrorismen.

Nu är det dags för sängen, ögonlocken vill inte riktigt hålla sig uppe längre. kram och godnatt.