Då var påskhelgen här och med den kommer den där jobbiga stressen. ja ni vet, samma som kommer vid juldagen och midsommarafton. Känslan av att man måste HITTA PÅ NÅGOT. Alla andra gör ju något. Man går ut eller umgås med vänner. Firar påsk med familjen och allt det där. Det vill jag också göra. Jag bor dock tillsammans med traditionshatare som inte ens kan måla ägg for the sake of it eftersom att han inte gillar ägg, mina närmsta vänner befinner sig på diverse olika platser i Sverige, jag är pank och jag har en knepig tenta att plugga på. Så, JA jag känner påskpressen. Nu är detta säkert bara något som drabbar mig, kanske just eftersom att jag känner mig smått ensam. Ensamheten drabbar mig som ett slag i magen då och då. Oftast trivs jag och ensamheten ganska bra ihop, får sällskap av en bra bok eller film sådär ibland och det funkar bra. Men ibland vill man bara ut och träffa hela världen på en gång. Oftast när det inte är möjligt. Shit, vad mycket onödigt babbel det blev här då. Men vad är inte en blogg om ett ställe där jag kan prata ut om mina känslor??
Jag har däremot tänkt, något positivt, att om jag ändå ska tillbringa helgen ensam så kan ju jag och ensamheten ta en promenad ihop och vara lite nyttiga. Gissar faktiskt att jag kommer få ett och annat påskägg från familjen så det kan ju vara bra att gå en sväng lite då och då. Dessutom har ju jag och Elin en deal. Kladdkakan som bakades idag och fullkomligt dröp av fett gjorde ju ingen större förbättring för varken midje- eller stjärtmåtten.
har jag förresten berättat om våra juckande duvor? det måste jag ha gjort men nu är dom värre än nånsin förr. Himla liv på dom där. Tror i alla fall att det är duvor, hoppas att det är duvor. innerligt.
Nej, bit ihop nu Malin och sluta med det här halvdeppandet. gå och gör nåt vettigt! YES Sir!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar